Min värld är på riktigt upp och ner just nu. Jag trode att jag var psykiskt beredd på beskedet att jag skulle få opereras om det nu blev så och lika så om det inte blev så, men det visade sig nog inte riktigt vara så.
Jag ringde sjukhuset igår och berättade om min viktnedgång som man ska göra och var beredd på att få höra "nej tyvärr har du inte gått ner tillräckligt" men kvinnan i luren sa ist "gud va du har varit duktig, självklart är du godkänd för operation"......

Jag har aldrig skakat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde när hon sa dom orden, usch gråter nu bara genom att tänka på det!

Jag ska opereras, jag SKA opereras!!!!!! Den 29e läggs jag in. HUR LÄSKIGT ÄR INTE DET?? Jag har aldrig blivit sövd eller opererad innan. Det jag är mest nervös för att sövas måste jag säga, är det någon läsare som blivit sövd som skulle kunna förklara hur det känns? För jag har fått för mig att det är jätte läskigt!

Jag var mer beredd på ett Nej än ett Ja, men jag är konstigt nog inte rädd, nervös eller nått liknande vilket jag är inför det mesta, det här känns så jävla naturligt, jag har väntat i 8 år (ja jag ville göra den när jag först hörde talas om den då jag var 13) på den här dagen och nu är den helt plötsligt här om 8 dagar... Overkligt! Jag ska inte behöva vara fånge i min egen kropp längre! Jag är så lycklig att det gör ont!!

♥