Alla i min ålder minns väll filmen "Tio orsaker att hata dig"? Jag såg den för första gången när jag var ungefär tio år och tyckte att det var den bästa film som någonsin gjorts, I loved everything about it. Jag gillade speciellt hur Kat var så allternativ och vågade vara sig själv och jag försökte så gott jag kunde vara så lik henne det bara gick.

I den här filmen fanns ju en av mina första kändis-förälskelser också, Heath Ledger som Patrick Verona, åh hur jag älskade denna underbart vackra, mörka och svåra unga man.



Nu, tolv år senare, har denna fantastiska film gått och blivit en serie. En ganska jätte värdelös serie kan jag även tillägga. Jag hade ett litet maraton med första säsongen igår och detta är vad jag kom fram till: Tjejen som spelar Kat (Lindsey Shaw) gör det galant och är exakt sådär arg och allternativ som "gamla" Kat (Julia Stiles) var. "Nya" Patrick Verona (Ethan Peck) är sexig, mörk och svår, men inte i närheten så vacker som Heath var. Den resterande rollistan är ganska tunn på talang, med undantag för vissa härligheter, men dom är för få för att väga upp för allt det andra. Människan som bestämde sig för att besudla "Tio orsaker att hata dig" namnet på detta viset borde skämmas... SKÄMMES TA MIG FAN!

Idag har jag fått tillbaka internet igen efter ungefär två veckor utan.


Det har hänt en del faktiskt sen mitt sista riktiga inlägg, min syster har vart här och åkt igen, mor min har gift sig, jag kom in på skolan (men det har jag ju redan skrivit), jag har köpt kurslitteratur för mer pengar än jag har, jag har ätit kräftor för första gången i mitt liv, mor har fyllt år, systern har fyllt år och så en massa roliga kvällar med syskonen.

Min älskade mor har som sagt gift sig, och det var faktiskt ett riktigt fint bröllop. Jag var fotograf och det var inte ett helt lätt jobb vill jag lova. Men vädret jobbade iallafall med mig. Det blev ett mysigt litet bröllop nere vid havet med aukustisk gitarr spelandes i bakgrunden och min svägerska sjöng min mors favorit låt "Av längtan till dig" på sitt egna sätt med sin underbara röst. Varken mamma eller hennes gubbe har vart gifta innan och det var nog ingen i världen som kunde missa hur lyckliga dom var den här dagen, det värmde i hjärtat att se honom titta på henne och verkligen se hur mycket han älskar henne. Det var till och med så att en cyniker som jag själv trodde på evig kärlek för ett ögonblick. (Bilden är lite random för jag vill inte lägga ut några av dom "riktiga" bilderna här så det fick bli denna.)


Grattis älskade, älskade ni.

Idag har jag inte pratat med en enda människa som inte tillhör min familj... Jag har suttit i mitt rum och spelat The sims tre i inte mindre än tolv timmar (med undantag för två st entimmes rundor med hunden och matätande och liknande). TOLV timmar... det är nästan läskigt hur beroende framkallande Sims är, men det är så underbart!
Men jag behövde en paus från människor idag kände jag och all dramatik dom för med sig, vissa dagar orkar man bara inte...

 Nu ska jag sova, imorgon kommer min älskade syster hem och vi ska fira hennes födelsedag, GODNATT!

Jag kan inte sova, vad gör man då? JO, kollar på en av dom absolut bästa serierna som någonsin gjorts - Freaks and Geeks!!! Jag har nog sett den här serien en miljon gånger sen den gick på TV när jag var liten och den blir bara bättre och bättre varje gång, förutom att jag hela tiden kommer på mig själv med att säga alla repliker innan dom sägs... lite irriterande.

Nu ska jag titta vidare tills jag blir trött nog att gå och sova. Men måste säga att om ni inte sett den här serien så GÖR DET... snälla!





UPDATE: Fick en kommentar (som ja råkade radera... sry.) med en fråga vem min favorit karaktär i serien är. Wow, sjukt svår fråga! Alla är helt underbara, men jag måste nog säga att Martin Starr och Seth Rogen's roller (Bill och Ken) är dom jag gillar bäst... Men ja, svårt som fan att välja. Gillar Busy Philipps roll (Kim, som inte är med på bilden ovan, vet ej varför) med... och alla andra... Haha.

Eftersom jag ska bli moster för första gången i höst så är
 jag med och tävlar om ett valfri filt från pledd.net hos Matilda.
Var med och tävla här du också!

Idag såg jag The Grudge, den amerikanska versionen... har bara sett den Japanska innan, och den gillar jag. Men ja... jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här versionen, förutom att den är helt förstörd och att om jag var amerikan skulle jag känna mig jävligt dumförklarad! Amerikaner låter aldrig publiken få lista ut någonting själva, dom ska alltid överdriva med "ledtrådar" så att en treåring skulle kunna lista ut vad som hänt, det tar ju bort halva grejen!! Sen att det var Sarah Michell Gellar i huvudrollen gjorde ju inte direkt saken bättre... Jag älskar henne som Buffy (en av mina favorit serier EVER!) men i det mesta annars är hon bara kass.

Jag såg även The Grudge två. "Varör gjorde du det när du tyckte ettan var så dålig?" kanske ni undrar - för att jag älskar att titta på film, va för skit det än må vara, och speciellt skräckfilm! Även fast denna inte var läskig... alls! "Okej, vad tyckte du om tvåan då?", aaaaaah hahahahahahahaha haha hahahaha hahaha!!! SÅ DÅLIG!!! hahahah haha hahahaha hah... jisses. uuuh. Det fanns verkligen ingenting som var bra i den här filmen at all! Och speciellt inte skådespelet! usch! Underhållande var den iaf, men jag tror inte det var det regissören siktade på kanske... Men dålig skräckfilm är lite min grej, så jag tänker även nu se trean! Får se om den är lika bra som tvåan. -håller tummarna-                                  -ironi-

Jag är så förbannat jävla sur!

När jag hade gått halvvägs genom tvåan på gymnasiet så tröttnade jag på skolan, jag orkade inte längre gå en linje jag visste var fel för mig och jag hade inte heller mycket glöd kvar för skola i allmänhet, så jag hoppade av. Sen jobbade jag på en förskola i min by i ett och ett halvt år och älskade det, då väcktes min vilja att börja plugga upp mitt gymnasiebetyg igen så jag kunde komma in på högskolan och plugga vidare.

Jag började med att söka in till ett distans gymnasium under sommaren tvåtusennio, men fick till svar att jag var för gammal för att börja på deras skola - fine, då söker jag till komvux  tänkte jag. Fixar ett möte med komvux människorna i januari iår och jag förklarar att jag vill läsa upp mina betyg på distans pga olika omständigheter och tanten jag pratar med låter jätte positiv... tills hon frågar hur gammal jag är. Jag svarar att jag fyller tjugo om ett par veckor (jag fyller den tjugoförsta januari) och då säger hon till mig att "Ojdå, då är du för ung för att läsa på komvux, du får börja läsa andra kalenderhalvåret året du fyller tjugo!"

... så jag är för GAMMAL för att läsa på gymnasiet och för UNG för att läsa på komvux... what!? Så nu var jag tvungen att vänta ETT HALVÅR för att få börja plugga. 
Så hon ber mig att komma tillbaka i april för att söka in igen till höstterminen. Said and done, jag kommer tillbaka i april bara för att få veta att jag inte kan söka in föräns första augusti. KUNDE HON INTE BARA KOLLAT DET FÖRSTA GÅNGEN JAG VAR DÄR? Hon ber mig då att höra av mig i slutet av juli för att boka en ny tid hos henne för möte i början av augusti istället så jag direkt kan börja plugga.

Igår skickade jag mejlet till henne för ett nytt möte... DÅ HAR HON SEMESTER, och är inte tillbaka föräns i september!!!!! VAD ÄR DET FÖR FEL!?

När jag var trött på skolan på gymnasiet då var det ett jävla liv när jag hoppade av, men när jag väl verkligen VILL börja plugga igen då jobbar ALLT för att det inte ska gå??? VARFÖR? Skit system!

Blir så jävla SUR!

Tänker inte vänta till september dock, ska försöka hitta en ny liten människa som jag kan boka möte med så fort som möjligt så jag kan börja skolan någon jävla gång så jag kan söka in till Lärarhögskolan tvåtusenelva.
Förstår inte varför det ska vara så jävla svårt... >.<