Alex är arbetslös, nydumpad och har inte speciellt höga tankar om sig själv när han får ett jobb på ett daghem för utvecklingsstörda vuxna. Människorna på daghemmet får snart Alex att se på dem och världen med andra ögon.


Det skulle nästan kännas moraliskt inkorrekt att säga någonting negativt om den här filmen, vilket är en konstig känsla då jag aldrig har problem att säga någonting negativt om filmer i vanliga fall. Men nu är det faktiskt så att jag inte hade speciellt mycket elakt att säga om filmen iallafall. Jag gillade den, visst den är inte direkt någonting att jubla över men det är en film som behövs och som fick mig att skratta (och gråta) vilket är en frisk fläkt. Idéen är fantastisk och även om utförandet kanske inte är det bästa så är det en underbar film som gör att man blir varm innombords. OCH huvudrollsinnehavaren Sverrir Gudnason är en riktigt bra skådis, vilket jag inte trode, så Hatten av min gode man!